Att inte kunna äta.

Jag mer eller mindre räknar dagarna tills jag
får åka in för att få dropp igen.. jag vill verkligen
inte må så här, men jag vet inte vad jag ska göra
känns som jag testat allt utan någon direkt framgång.
Nu är kl 14 och jag har änn fått i mig 2 små ljusa mackor
med leverpastej, & 3 klunkar ur mitt glas med oboy
Har redan kräkt flera gånger sedan 07 imorse också,
jag känner mig hungrig ibland, men samtidigt vill jag
bara kräka när jag tänker på mat, det är dubbelt och
ibland vinner hungern men mest vinner mitt illamående.
Jag har börjat förstå att detta mående kan faktiskt
ha haft stor del till Alice förlossning, att den började
tidigt, att värkarna ej kom igång, och att hon va liten.

Jag har ju iallafall gått upp 4 kilo sedan jag
blev gravid så det har ju vändt någonstans
även om det är ytterst lite dock..
Det enda jag tycks ha riktigt sug på är cheese burgare
från donken, men jag orkar knappt äta 1 .

Önska verkligen man kunde få människor runt om
en att känna hur man mår, på riktigt!
Folks förstående, handlingar och bemötande
hade varit SÅ annorlunda om dom verkligen kunnat
känna det jag känner och må som jag gör..
Graviditeten tar kål på mig men endå älskar jag det,
varje spark lilleman ger mig så ger det mig lite
glöd att bara hålla ut, och inte deppa ihop totalt.
För denna resan kommer ge mig dig & för det målet
hade jag kunnat gå bra mycket längre än att må
kast i 9 månader ? kämpa kämpa